Nystan med remsor av tyg till trasmattor, det är något jag är uppvuxen med. När jag var liten förvarade min mormor dom i stora säckar på ladugårdsvindan. Jag tog den stora nyckeln och låste upp det gamla järnlåset till dörren. Låset var ett sådant gammalt smitt lås med fjäder och magi. Sedan klättrade jag upp för trappan till vindan. Där gjorde jag det bekvämt för mig på säckarna med nystan. Det gamla fälltäcket i fårskinn där ena sidan var av vävt ylle blev ett skönt underlag. Där låg jag och läste eller filosoferade.
Min mormor var en duktig slöjdare och av den gamla skolan där allt skulle tas tillvara. Alla gamla kläder och andra textilier som var för nötta för att göra om till annat blev till remsor och nystades till nystan för att sedan sluta sina dagar som matta i köket. Då reflekterade jag inte över det hårda arbetet och betydelsen som låg bakom min sköna bädd. Nu när jag blivit äldre inser jag vilket arbete som låg bakom och ler i respekt. Hon kunde mycket min mormor och jag saknar henne otroligt!
Nystan på Myrorna. Lite tragiskt känns det att se så vackra tyger bli trasor.
Tyvärr var nog anledningen ofta att de blivit omoderna. Så slösaktig skulle dock aldrig min mormor ha varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar