Jag har fyllt år ännu en gång. Jag har fått lov att börja räkna efter hur gammal jag blir. Det är ju verkligen inte viktigt. När någon frågar så snurrar det i huvudet när jag försöker komma ihåg och till slut säger jag bara "Jag är född -77", så får folk räkna ut själva.
I år har jag varit ute efter en cykel. Det var några år sedan den senaste skrotades och nu känns det som att det är dags för en. Mina kära föräldrar snappade upp detta och min snälla och händiga far fixade till min mammas gamla Crescent åt mig. Pappa sa "Du skall väl ha en sån där gammal, eller hur?"
Den har varit med hela min uppväxt och jag har alltid tyckt att den varit vacker. Så där rusidullig och snirklig. Kedjeskyddet är ju fantastiskt. Originalfärg och bara aningen rost. Den skall få lite kärlek i form av putsning men pappa har redan bytt däck och sadel vilka var slitna och slut. Den har inga växlar men rullar väldigt bra. Stora hjul och det söta handtaget på ramen som gör att man kan lyfta och flytta cykeln enkelt.
Behöver jag säga att jag blev väldigt glad över min present!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar