Anno 1809

Idag var det Sävardagen. Detta är ett årligt återkommande arrangemang där Sävars föreningar visar upp sina förehavanden. I år var det även Zombie Run i Sävar, den kanske mest skrämmande löptävlingen i mannaminne. Kolla på ett klipp här så får ni se.

Föreningen Interaktiv Historia, där jag är ordförande, sysslar med historiskt återskapande, hantverk, roll- och konfliktspel. Vi anordnade även i år Restaurang 1809 på Klockargården i Sävar. Där serverade vi en meny efter 1700- och 1800- tals recept, bland annat från Cajsa Wargs kokbok. Vädret var emot oss från början då vi fick ett ordentligt skyfall men det klarnade upp efter lunch. Maten var god och vi fick riktigt många och nöjda gäster.

 

 

Fiolspel till maten. Vi har tur som har så begåvade medlemmar.

 

 

Mamsell Steen har många strängar på sin lyra.

Hon är både expert på historisk mat och på historiska smycken.

 

 

Ewelina kikar på en marsipanform från 1700-talet

 

 

Underbara historiska smycken från 1700-och 1800 tal

 

 

Came´ i vulkansten

 

 

Saltkar i silver

 

 

Dagens Meny:

 

-Fylld skinkstek, potatispudding, sås och gurksallad.

Bröd, smör, dryck, kaffe och kaka.

 

-Cajsa Wargs soppa på grönt och champinjonpaj.

Bröd, smör, dryck, kaffe och kaka.

 

-Cajsa Wargs Pannkaka med sylt och grädde.

 

Vad skulle du ha valt?

 

 

Fru ordförande och fröken kassör

Vackra trasor

Nystan med remsor av tyg till trasmattor, det är något jag är uppvuxen med. När jag var liten förvarade min mormor dom i stora säckar på ladugårdsvindan. Jag tog den stora nyckeln och låste upp det gamla järnlåset till dörren. Låset var ett sådant gammalt smitt lås med fjäder och magi. Sedan klättrade jag upp för trappan till vindan. Där gjorde jag det bekvämt för mig på säckarna med nystan. Det gamla fälltäcket i fårskinn där ena sidan var av vävt ylle blev ett skönt underlag. Där låg jag och läste eller filosoferade.

 

Min mormor var en duktig slöjdare och av den gamla skolan där allt skulle tas tillvara. Alla gamla kläder och andra textilier som var för nötta för att göra om till annat blev till remsor och nystades till nystan för att sedan sluta sina dagar som matta i köket. Då reflekterade jag inte över det hårda arbetet och betydelsen som låg bakom min sköna bädd. Nu när jag blivit äldre inser jag vilket arbete som låg bakom och ler i respekt. Hon kunde mycket min mormor och jag saknar henne otroligt!

 

 

Nystan på Myrorna. Lite tragiskt känns det att se så vackra tyger bli trasor.

Tyvärr var nog anledningen ofta att de blivit omoderna. Så slösaktig skulle dock aldrig min mormor ha varit.

Gammlia om sommaren

Friluftsmuseet Gammlia ligger mig varmt om hjärtat. Jag har jobbat där som guide under tre säsonger samt arbetat som museipedagog på Västerbottens museum. Det är inte bara retro som jag älskar utan även historiska och antika föremål. När man jobbar på Gammlia blir det normala att vara mitt i historien med allt vad det innebär. Man förmedlar information till besökarna men klär sig i 1850-talskläder och vistas i en miljö som om det vore 1800-tal. Till slut känns det som hemma och normalt att ha långa kjolar, livstycke, förkläde, särk och hilka. Man lär sig snabbt att uppskatta handens flit och skaffar sig exklusiva vanor som att äta nybakt tunnbröd med egenhändigt kärnat smör.

Förra sommaren var jag och Lillan en sväng till Gammlia. Det kändes lite underligt att vara där utan att jobba och jag kände mig malplacerad med moderna kläder. Jag tog lite bilder som jag tänkte visa. Nu längtar jag verkligen till sommaren!

Växtfärgade garner i en korg i Wallmarksgårdens kök.

 

 

 

 

 

Jag älskar det målade rutiga golvet i Wallmarksgårdens

framkammare. Lillan spanar ut på gården.

 

 

Barnen åker vagn efter den lilla ponnyn

 

 

Ståtliga Egil. När jag jobbade här var man många gånger sugen på att montera ned den fina mässingklockan. Barnen tyckte nämligen att den var jätterolig att ringa i.

 

 

 

Det är härligt att hälsa på alla fina djur.

 Hedemorahöns, Nordsvensk häst och Fjällkor.

 

Jag tycker att sommaren kan komma nu!